Nya och nygifta missionärer till Tchad

För Emmas del har tankarna på att bli missionär funnits sedan hon var fem år. Utbildningen till sjuksköterska och barnmorska kändes självklar. Sjukvårdsjobbet på Mercy Ships i Sierra Leone och Liberia likaså. På BB i Linköping tar hon sig gärna an nysvenskarna som ska förlösas. Församlingen i Tjurtorp i SAM-kretsen i Ödeshög har varit hennes andliga hem sedan barnsben.

Martins väg till det här beslutet är inte lika förutsägbar även om han också har haft utlandstjänstgöring. Han är en praktisk kille, uppväxt på en bondgård i Adelöv där han gärna hjälper till med jordbruket. Till vardags är han teknisk officer med fordonsinriktning på Ing 2 i Eksjö. I den tjänsten har han varit i Tchad och Afghanistan. Martin är aktiv i Åsens missionsförsamling.

Det var Emmas pappa Kjell som lite i förbigående nämnde att han varit på internationella rådets sammanträde och fått veta att SAM planerade att skicka nya missio-
närer till Tchad. Den kommentaren gjorde något med både Emma och Martin. Var för sig funderade de på det de hört, men pratade inte med varandra om det direkt. Så små-ningom kom framtidsplanerna på tal och Tchad kom upp i samtalet. Kanske var detta något för dem? De ville ju gärna åka ut och göra något tillsammans. Emma ringde upp internationella avdelningen för att få veta mer. Då tjänsten annonserats ut var de bland de sökande. 

– Vi har bett mycket för detta, säger Emma. Men Gud har varit tyst. Eftersom han inte sagt något tydligt till oss har vi bett att ni på SAM skulle fatta rätt beslut. Nu när vi har fått beslutet har vi vuxit i detta och det känns helt rätt. Vi har fått mer kärlek till landet och längtar efter att komma dit.

Martin har med egna ögon sett fattigdomen i Tchad, stråhyddorna, jordbruket som bedrivs med enkla redskap och problemen med vattenförsörjningen. Behoven är stora i detta ett av världens fattigaste länder. Här drömmer Emma om att få förbättra mödravården, att ge kvinnor bättre förutsättningar i livet och att visa att alla är Guds skapelser. Martin kommer att ta med sig erfarenheterna från jordbruket och omsätta dem till den tchadiska miljön. Teknikkunskaperna kommer väl till pass för att förbättra levnadsförhållandena. Båda poängterar att de vill lära känna folket, bygga relationer, lyssna in vilka behov som finns och att visa på kristen tro i den muslimska miljön.

Varken Emma eller Martin har någon längtan efter att göra karriär i Sverige så att kliva av karriärstegen känns inte så svårt. Däremot kommer funderingarna: Vad har vi gett oss in på? Att lämna familj och vänner för att åka till ett av världens fattigaste länder där många av de enkla grundförutsättningarna saknas. Samtidigt ser de fram emot att få åka.

Men först ska det bli bröllop. När du läser det här är de herr och fru Vilhelmsson. Till hösten väntar franskastudier i Frankrike. Våren 2012 blir det Missionsinstitutet i Örebro för Martin; Emma har redan klarat av det. I årskonferensen 2012 hoppas de få avskiljas som missionärer för att åka till Tchad senare under året. Detta kan bli verklighet under förutsättning att församlingar och enskilda vill vara med och bidra till deras underhåll.

Innan vi avslutar samtalet och bröllopsförberedelserna tar vid igen säger Emma:

– Människor får gärna be för oss i den process vi har påbörjat. Att vi klarar av studierna och allt det nya som väntar oss framöver.

Visste du att

Emma: Äter inte potatis, därför passar det bra att åka till Afrika där man inte äter det i någon större utsträckning.

Martin: Trivs i vattnet och har några stycken dykarcertifikat, hur många får jag inte veta.

Båda gillar att spela Yatzy. Det är Emma som brukar vinna. Kanske är det bäst så eftersom hon är den som har mest tävlingsinstinkt och kan bli lite missnöjd om hon inte vinner...

Text: Gerd Pettersson

missionssekreterare

Foto: michael malmborg